Inte kalla roboten soptunna

För varje är blir hushållshumanoiden alltmer populär. Den är dyr i inköp men billig i drift. Den är inte lika nyckfull som hunden och inte motionskrävande. Tycker man inte om dess personlighet kan den programmeras om. Den är ett trevligt sällskap och ger sällskap samtidigt som den gör praktisk nytta,.
Liksom en hund kan dresseras att hämta tofflor kan roboten kommenderas – det handlar om en med verbala kommandon aktiverad snabbprogrammering – till exempel att duka eller duka av ett bord.
Robotutvecklarna upptäckte för länge sedan att om man bygger in en viss känslighet och emotionell sårbarhet i roboten så upplevs den som intressantare, mer som en människa. De känslor den är utrustad med är naturligtvis inte äkta men de upplevs som äkta. Alla vet att en skådespelare på en teaterscen inte uttrycker äkta känslor utan spelade. Vi tror på rollgestaltningen ändå därför att vi vill tro på den. Varför begära mer av roboten än av en skådespelare?
För att uppnå låg tyngpunkt och därmed bättre balans är robotarna ofta korta. Det har dessutom visat sig att långa humanoider kan upplevas som skrämmande, små humanoider skapar en större avspändhet hos användarna. Elektroniken kräver inte stort utrymme, inte heller mekaniken som är uppbyggd med mikromotorer och kompakt hydrauliska ventiler. Den cylindriska bålen som numera favoriseras av konstruktörerna får humanoiderna att likna amerikanska soptunnor.
Att som många barn gör reta humanoiderna och ropa "Titta där kommer en sån där rullande soptunna" är helt förkastligt. Föräldrar bör lära sina barn att visa humanoiderna respekt. De gör oss mycket gott och vi ska behandla dem som vänner.