MÃ¥ den lagras likt en gammal ost
och med tiden tala gamla ord;
strofer vi har bytt och minnen många
över händelser här under sol.
Så må den ätas med behag och sen
i luften lämna doft av framtiden
där andra söker sitt och landar viss
i mogna väl och mångårs lagrat tu.
Så kysser vi varandra över osten
reser sen på doft av Jubel ut
/där kanske ligger tyngre svar än så
men låt då osten mogna i en vrå först
för att själv ta hand om djupet när
det saknas hål och stadgad kant omkring/
Kyssen bär sig själv ändå om osten
får sin egen tid och egen frid.

skrivet 2012-07-29 kl 20:16
av
lovenus - från Sverige
Du måste vara inloggad för att kunna skriva kommentar till lovenus:s text. Bli medlem gratis här ovan, eller om du redan är medlem - logga in.