Då insåg jag att han finns inte
Han sitter inte på ett moln i himlen och väntar på mig
Han är inte tillsammans med oss just nu i en magisk värld
Tiden inte kommer åt
Där alla har dött och återförenade håller om varandra
Kramas skrattar och gråter
Hysteriskt av lycka
Â
Hur tillverkas ett leende?
Mungipor och muskler som drar i dem
På autopilot så fort man känner lycka
När han såg på sin hustru och sina barn
Â
Men varje muskel varje ven
Under jord
Â
Det materiella skalet som skiljde honom från världen
Som utgjorde hans jag
Borta
Â
Atomerna bröts ner
Antog annan form och funktion
Kretsloppet förblir obrutet
Â
Han hade ingen gräns kvar
Mellan sig och allt
Gränsen mellan liv och död var korsad
Â
Hans jag flöt isär och blev ett med universum
Lade sig till rätta med den flödande energin
Alla egoistiska impulser stillade
Du var död
Â
Du var död
Du lämnade din materiella form
Ditt medvetande lämnade jaget
Blev till inget
Blev till allt
Till slut
Â
Jag är inte längre rädd för att dö
Du måste vara inloggad för att kunna skriva kommentar till frida:s text. Bli medlem gratis här ovan, eller om du redan är medlem
SÃ¥ fin!