Det börjar närma sig kväll. Solen har precis gått ner och skymningen är nära. Fem tappra riddare befinner sig i Ofelias kök. De tappra riddarna består av Fredrik den fräsiga, som ska köra brumbrumbilen, André den modige, som sitter taktfast på köksstolen, Frida den flygande, som dricker bubbeldricka, Albine den starka, som vill att Ofelia ska byta låt på stereon, och till sist Ofelia den olyckssaliga, som blandar bubbeldricka med annan dricka.
”Här ska festas!” säger Ofelia och spiller ut lite bubbeldricka. ”Attans bananer!”
Fredrik dricker vanlig Cola, ty han ska köra brumbrumbilen ikväll. Alla lyssnar glatt till musiken som spelas. Ofelia har bytt låt och knäpper med fingrarna i takt till Hey Baberiba. Ikväll kommer det att bli festligt!
Väl inne i brumbrumbilen sitter de fem tappra riddarna packade som sardiner i tomatsås. I bilen finns ingen musik, ty stereon är felkopplad. Fredrik den fräsiga svär över den förre ägaren. Men Ofelia, som agerar räddaren i nöden, drar sitt vapen, mobiltelefonen, och spelar ”Det är bögarnas fel” på högsta volym. Alla sjunger med så högt de kan. Efter ett tag blir det pissepaus. Ofelia den olyckssaliga rusar upp på en kulle och sjunger soundtracket till Ronja Rövardotter. Hon tycker det klingar oerhört vackert mellan bergsväggarna. För en gång skull ramlar hon inte ner för kullen, utan lyckas stapplande gå nerför alla lösa stenar. Väl inne i brumbrumbilen är alla återigen festglada.
I knät har Ofelia den olyckssaliga lagt en kartbok. Detta visar sig vara ett stort misstag, ty krysset finns inte på kartan. Ingen skattjakt här inte. Fredrik den fräsiga kör bilen runt runt men målet, mer känt som Sigges Loge, är onåbart. De fem tappra riddarna har nått Nissafors, men det visar sig vara helt fel.
”Vi skulle till Bäckshult”, säger André den modige modigt.
”Men Bäckshult finns inte på kartan!” vrålar Ofelia den olyckssaliga förskräckt.
Vad ska de fem tappra riddarna nu ta sig till? Så småningom inser de att det bara finns en sak att göra. Det är ett svårt beslut, men ack så nödvändigt. Ofelia drar återigen sitt vapen, mobiltelefonen, och slår numret till sin visdoms källa, modern.
”Mor!” skriker Ofelia den olyckssaliga. ”Vi hittar inte till Sigges Loge!”
”Vart är ni nu då?” undrar modern konfunderat.
”I Nissafors!”
”Vad gör ni i Nissafors? Ni ska till Bäckshult!” utbrister modern förfärat.
”Men Bäckshult finns inte på kartan!” svarar Ofelia frustrerat.
De fem tappra riddarna i en bil utan stereo är vilse någonstans i skogen i Nissafors. Lyckat.
Slutligen lyckas visdomen herself, morsan, leda dem på rätt väg. Och sannerligen, efter ett antal kilometer står det äntligen BÄCKSHULT på en skylt in till vänster! De fem tappra riddarna i bilen utan stereo jublar förtjust. Fredrik den fräsiga kör fräsigt in i skogen och där är äntligen krysset på kartan, målet, platsen för festen, stället, da place = Sigges Loge i all sin glans och barmhärtighet. Fredrik den fräsiga parkerar brumbrumbilen mitt på stället, framför de andra bilarna som inte alls är lika fräsiga.
”Ånej, vilken kö det är!” suckar Frida den flygande med sorg i rösten.
”Men den ser ut att gå ganska snabbt ändå”, konstaterar Ofelia den olycksaliga kvickt.
Med dessa orden transporterar de fem tappra riddarna sig från bilen till kön, vilken faktiskt visar sig gå snabbt. Helt plötsligt kommer ett gäng bussar, vilka människor väller ut ifrån från alla håll och kanter. Alla gossar och töser är lika ivriga att komma in på da place.
”Vilken tur att vi hann före dem!” utbrister Ofelia lättad.
”Ja,” instämmer Albine den starka och spänner sina muskler.
”Här får du.” En snubbe med blårutig skjorta erbjuder Frida den flygande lite bubblig bubbeldricka.
”Nej, tack,” svarar hon artigt.
”Äsch, det enda du kan få killbaciller!” trugar snubben.
Frida avböjer i all hast. Inga killbaciller här inte. Men snubben är ingen biatch – tvärtom, han låter dem gå före i kön. Vips så är de inne på Sigges Loge. The first time is always the worst time, eller vad är det man säger?
Fredrik den fräsige och André den modige försvinner nästan omedelbums för att träffa två donnor sedan tidigare danser. Frida den flygande, Albine den starka och Ofelia den olyckssaliga styr kosan rakt till toaletterna. Nöden har ingen lag. Förutom kö-lagen då. De tre kvinnliga tappra riddarna rusar runt kors och tvärs över Sigges Loge för att kunna hitta så bra som möjligt. När de har lärt känna alla rum och trösklar och stött emot ett antal svettiga ryggar känner de sig belevade nog att köpa var sin bubbeldricka.
Det finns ett rockgolv, ett nattklubbsgolv, ett dansbandsgolv och ett trubadurgolv på Sigges Loge. De tre högst feminina-fast-ändå-inte-riddarna testar allihop otaliga gånger. På nattklubbsgolvet går det vilt till. På ena väggen sitter en bur och i den är det en manlig ko som skakar galler med sina klövar. På nattklubbsgolvet är den manliga merpartens händer i full gång. Tjuvnyp hit och dit och Ofelia den olyckssaliga börjar ilskna till. Hon bestämmer sig för att hämnas på en snubbe som bara inte kan hålla händerna i styr. Dessutom håller han armen runt en annan tjej, som inte ser hur han försöker nypa andra. Ofelia planerar sin hämnd noga – i sisådär fem sekunder närmare bestämt – och spankar snubben tillbaka. Han lägger av med sitt tafsande – se där, hämnden är ljuv!
Ofelia den olyckssaliga försvinner i andra tankar för ett tag. När hon återvänder med blicken till stället där Albine den starka och Frida den flygande nyligen dansade, står där nu istället en dvärg på 50+. Han har ett brett leende och mörkt hår med gråa hårstrån. Han sätter sina knubbiga, robusta händer på Ofelias höfter och börjar långsamt förflytta dem nedåt. Ofelia den olyckssaliga rusar därifrån med draghjälp av den starka Albine och den flygande Frida. I sin iver att komma därifrån krockar Ofelia den olyckssaliga med ett gammalt äcklo på 55+, som har funnits på tidigare danser, alldeles för nära då också. Ofelia kväker ut sin förskräckelse inom sig och rusar kvickt vidare.
”Varför just jag!?” utbrister hon till de andra tappra riddarna efter att de kommit iväg från nattklubbsgolvet. ”Vad är oddsen?!”
Vidare på rockgolvet trivs de tre tappra riddarna betydligt bättre. Där bildar de en ring med några töntiga gossar som häver ur sig sin beundran och uppskattning inför de tre oemotståndliga kvinnorna på ett inte alltför trevligt vis. Mer bubbeldricka och kanske eventuellt och högst osannolikt, men i sådana fall bara lite halstablett-dricka konsumeras. De tre kvinnorna som är omringade av töntar gästas av de två andra tappra riddarna och tillsammans oar de hela natten och önskar att Margaretha och de var ihop.
När klockan närmar sig två och stället snart ska stänga kommer plötsligt en ung kille med kryckor och ena benet gipsat dansande över golvet. Med sig har han en märklig kompis som smeker allt och alla i sin väg. Killen med gipsat ben ger helt sonika Albine den starka och Ofelia den olyckssaliga var sin krycka.
”Nu har du ett allvarligt ansvar,” säger han till Albine den starka. Vad ansvaret rör sig om är en aning oklart. Killen hoppar runt på ett ben medan kompisen konstigt nog smeker honom över bröstkorgen. Helt plötsligt tar kompisen Ofelia den olyckssaligas hand och smeker killen med det gipsade benet över bröstkorgen. Handen går längre och längre ner. Ofelia drar kvickt undan sin hand.
Klockan är två och Sigges Loge är på väg att stänga. Folk lunkar sakta ut ur lokalerna. Det har varit en intressant afton för alla parter, men nu väntar bingen för de allra flesta välsignade själar. Fredrik den fräsiga kör brumbrumbilen hem i allt annat än maklig takt. Ett rådjur hoppar över vägen. Efter ett tag kommer ytterligare ett rådjur, denna gången med horn. Så då är det väl en råbock egentligen.
”Den hade horn...” säger Ofelia den olyckssaliga långsamt, och flera sekunder efter att alla just konstaterat detta faktum.
”Det är bra Ofelia”, mumlar Albine trött och en aning för igenkännande.
De fem tappra riddarna kommer slutligen hem. Snart sover alla gott i var sin binge. Sömnen för dem till drömmarnas fantasifulla land. Kanske drömmer de om allt som hänt under kvällen, och kanske väntar fler äventyr i fortsättningen. Men det är inte aktuellt förrän nästa helg.

skrivet 2012-08-04 kl 21:34
av
felicia - från Sverige
Du måste vara inloggad för att kunna skriva kommentar till felicia:s text. Bli medlem gratis här ovan, eller om du redan är medlem - logga in.