Wwolfs sidor |
|
Presentation av medlemmen
Skrivandet är för mig mer än en rolig avkoppling, det är ett behov. Det mesta jag skriver är lättviktigt: pastischer, satirer, absurditeter.Nå'n gång emellanåt kan jag samla mig till lite längre, seriösare och mer genomarbetade alster.
De flesta som medverkar här skriver dikter, jag skriver prosakortisar. De är för korta för att kallas noveller. Jag vet att det mesta är strunt men i en del fall förhoppningsvis begåvat strunt. Om än i gyllne dosor.
Hörni, gå inte för hårt åt mig, jag är så ömtålig.
Närå, jag bara skojar. Fläska på så länge ni är uppriktiga! Jag är inte särskilt känslig. Jag har en känsla av att en del som jag har skrivit är pretentiöst och det borde jag få fan för. Å andra sidan tror jag att en del av det jag skriver är id
- Statistik: Wwolf blev medlem 2005-04-27 kl 21:40, fyller 60 år i år och bor i STOCKHOLM. Medlemmen var här senast igår! Wwolf har skrivit 64 kommentarer till andras texter, visar senaste öppna kommentarer:
- Till En pinsam incident:
En bildad, kultiverad person visar plötsligt en rå, vulgär och våldsam sida. Sen glider han snabbt in i sitt kultiverade jag igen. En slags Jekyll/Hyde som är vanlig. Det ovanliga är möjligtvis att han än så länge var nykter. Ämnet fascinerar mig. Tack för kommentar. - Till Och aldrig var vinden så full.:
Du har ett rytmiskt, musikaliskt sätt att skruva som gör att man vill följa med texten till slutet.
- Till Jag är inte religiös, inte synsk, men :
Den där texten var oerhört bra. Intressant med en gammal arbetskamrats uppdykande och hans frågor redan dagen efter mordet på Palme – ett eko från det förflutna. - Till Gaphalsens destruktivitet:
Den där lilla berättelsen var riktigt kul! Redan öknamnet Kungälvs Idi Amin framkallar ett leende: ) - Till Övervinna kriser :
Hej Dalapoeten. Intressant text men jag skulle vilja komplicera resonemanget lite. "Förr och för inte så längesen betraktades ångest som något man helt enkelt inte fick erkänna att man hade, det var fult och visade på svaghet hos vederbörande." Men i vissa kretsar – intellektuella, konstnärliga – var ångesten å andra sidan lite statusladdad. Det där tror jag kom redan på 40-talet med den litterära riktningen 40-talismen (Stig Dagerman bland andra) och den filosofiska riktningen existentialismen.
Ingmar Bergmans ångest blev t o m en exportprodukt.
Men det är klart du har rätt. I folkdjupet fanns och finns nog ingen större förståelse för ångest och andra yttringar av mänsklig svaghet... - Till Jag tänker på Lorca :
Jag tänker själv ofta på Lorca men han har inte inspirerat mig till att skriva någon dikt - inte något annat heller. Jag läste att det finns planer på att gräva ut den avrättningsplats där han tros ligga.
Dikten: intensiv, många äckelsymboler, lite svårtolkad för den som inte har det tålamod en diktläsare bör ha. Den fastnar på något sätt. "Medelmåttorna regerar." Kanske det...
- Till Ont i tänder är sånt som händer :
Hej Tinaq.
Ja, vårt medlidande räcker i allmänhet inte till alla.
De som har skapat förmögenheter är – tror vi i alla fall – ofta giriga och har gått över lik för att roffa åt dig den. Förlorar de denna förmögenhet kan vi inte låta bli att känna skadeglädje.
De fattiga har däremot ofta vår sympati i alla fall om de är hederliga och inte alltför påträngande. - Till Benny och Mona :
Fängslande text där man får följa båda kontrahenternas tankar. Realistisk. Jag gillar uppdelningen i korta stycken. Synd att den slutar mitt i handlingen. Den kan sluta men den kan lika gärna fortsätta! - Till largo :
Uttrycksfull vacker dikt.
- Till En pinsam incident: