Han som hoppar av bussen

I farten ser jag en man som hoppar av bussen och nästan står på öronen i snömodden. Han rätar upp sig, men ser lite tafatt ut som om själva hoppet gjorde att han tappade orienteringen.Jag står lugnt vid busshållplatsen när mannen långsamt går emot mig. Han ser frågande ut och jag känner och ser på hans kroppspråk att han kommer att kontakta mig.Är det du, undrar han? Ja, tänker jag, visst är det jag. Nu ser jag nejlikan i hans ena knapphål och jag suckar invärtes över den symbol som vi valde för att känna igen varandra. Det ligger ett litet löjes skimmer över en nejlika i ett knapphål på en okänd vid ett möte intill en busshållplats.Under tiden vi krokar arm och promenerar mot Saras Café så funderar jag över möjligheten att leva med denna man som vid en litet hopp tappar orienteringen i livet.