Tankar och en viss summering.

Framför mig har jag ett kakfat, ett gammalt med små rosor efter kanten och handtag på två sidor. På fatet ligger ett gorån, en pepparkaka, en nötkaka och ett rullrån. En stark kopp kaffe i min glasmugg doftar underbart, den blandar sig med den svaga doften av tre hyacinter som står nere i köksfönstret.

Jag sitter här och funderar på hur året har varit, jag brukar försöka skriva ner en form av bokslut någon av de sista, skälvande dagarna varje år, och nu är det dags igen. (Nu ryker rullrånet).

Förra året avslutade jag med att vara sjukskriven i tre veckor med ischias, lagom till nya årets början var jag skapligt frisk igen. (Nu gick nötkakan). Jag jobbade, var på revyer, ser i almanackan att den 14 januari kom massor av snö.

I april for vi till Hamra på vår sedvanliga vår/vintersemester, massor av snö. Jag började på gym för att sedan lite sporadiskt besöka lokalen med pinoredskapen och den ljuvliga massagestolen.

Kristi Himmelsfärdshelgen började vi så fara till stugan i Jämtland, där var bara lite snö kvar i skuggan av stugorna. (Nu gick pepparkakan)

Vi var på skolavslutning, började mer frekvent fara till stugan, firade midsommar, ettårig bröllopsdag och födelsedagar. (Nu är kaffet kallt, usch!) Fick halsfluss lagom till semestern, penicillin och bra på ett par dagar. Vi for till Ragunda, besökte Thailändska Paviljongen som var vacker på utsidan och såg sedan ett underbart roligt lustspel på vridscenen strax intill. (Sparade gorånet till sist, mmm!)

En semestervecka i slutet av augusti var välbehövlig. Min bästa arbetskamrat fick en underlig sjukdom ADEM och är borta från jobbet för gott, jag lider med henne. (Tar sista slurken kallkaffe, urk).

Vi hade surströmming och senare kräftkalas i stugan... eller var det tvärtom?

I mitten på oktober fick vi kärt besök av en god vän och hennes man, de var på genomresa från Småland hem till Piteå. Underbara människor! Samma dag kom vinterns första snö.

Jag började i en syjunta, jag som aldrig handarbetar. Men roligt är det!

Min vän som blev sjuk fick fara in akut med kramper. Hon hade blivit mycket bättre och alla som hoppats på hennes tillfrisknande fick tji.

Jag började få massage för min onda höft och till min förvåning så blev jag bättre!

 Vi inom ledsagarna fick reda på att vår verksamhet skulle upphöra i februari -08. Jag skrev ett brev till kommunstyrelsens ordförande, fick vänligt mail tillbaka att hon kunde inget göra. Suck.

Dagarna före jul fick jag tillbringa två av dem på akutobservation med hjärtflimmer. Det hävdes med el-konvertering och jag mår bra nu. Gissar att det var stress som utlöste det.

Julen kom och gick i lugn och ro, förutom att även svärfar for in akut med sin nionde infarkt, krutgubbe som även denna gång kom igen. 93 år, tänk va?

 Så nu sitter jag här, med tomt kakfat, stor mage och en liten skvätt kallt kaffe i muggen, summerande året som snart är till ända. Bra år? Ja, både och. Inga nära som dött, det får jag vara glad för.

Ha ett bra nytt år alla mina vänner där ute!