tankegång (är lycklig igen)

Konstig känsla
jag sa att fly inte går
men att finna en lycka
10 mil hemifrån
räknas det som att
fly verkligheten

tidigare jag har
förflyttat mig stora sträckor
men aldrig tillräckligt
för att slippa
ögon som hatar

men om det är en vän
som funnits i många år
som plötsligt öppnat sin famn
visat känslor jag inte visste
han har en intelligens
han har en vetskap
men ändå inte tillräckligt
för att ha ett övertag

han tar det lugnt
gratulerar mig för små bedrifter
han ser inte ner på mig
mer lycka över att jag bryr mig
han ber mig inte om förändring
däremot vill han
att jag ska slappna av
ta det lugnt

vi båda är förvånade över
känslorna som svallade upp
av att bara tillbringa en helg
tillsammans
endast en kyss
kunde väcka ett sådant
intresse

det var för 2 månader sedan
först trodde vi det bara
var endorfiner
men det fortsatte växa
vi saknar varandra
innan vi släppt varandras händer

jag vet inte
är det såhär det
ska vara
att kunna vara mig själv
och att han inte backar
när jag grät för min katt
han höll om mig
och viskade
får jag se din katt?

Han lät mig gråta ut
berätta om hur Tuss var
om vilken personlighet
egenheter och det otrevliga
alla minnen
från hans födsel
tills jag skulle hämta askan

Han tar det lugnt
av respekt för min rädsla
för mitt ex
sakta men säkert
öppnar vi upp om att vi träffar någon
i snart 2 veckor har vi
ändrat vår status till förhållande
snart berättar vi om oss

lite rädd för att vänner
kan bli arga
man dejtar inte kompisars ex
en regel så dum
det var bara något som hände
och jag vägrar att
inte lyssna på mig själv

Nu sitter jag här och ler
Ã¥t vetskapen om
att jag inte är själv
snart kommer han hem.