Statistik: Molli blev medlem 2008-07-08 kl 18:32, fyller 44 år i år och bor i Sala. Medlemmen var här senast för 28 dagar sedan. Molli har skrivit 1391 kommentarer till andras texter, visar senaste öppna kommentarer:
Till Allt svårare att brottas med natten: Intressant läsning! Otäck stämning, helt klart. Gillar rundgången, att jaget i slutet är tillbaka vid början, om du förstår vad jag menar. Du har utvecklats! =)
Till November : Utvald för träffsäkerheten i orden.
En text som slinker in utan tuggmotstånd, den är självklar! arneanka skriver rakt på, krasst och konkret, vilket känns uppfriskande. Ofta finns det något litet nålstick (eller ett stort hammarslag?!) åt samhället vi lever i, så är också fallet i denna text. Jag tycker den är snyggt utformad. Det finns inga överflödiga ord och tomraderna, som är precis där de ska vara, bär fram en liten text med ett stort innehåll. Toppen!
Till Honungsflagor : Utvald för att det är den SÖTaste dikten! ;-)
"i minnet av ett stulet ögonblick", fantasma beskriver något som hänt, ett ögonblicksverk som kanske inte borde ha skett. Men var ljuvligt. Honungens sötma och lenhet berör i diktens början lätt och försiktigt men ökar intensiteten, klibbar sig fast och "limmar igen mina särade läppar." Det får mig att fundera. Detta att det söta klibbar fast, är det så att det var så gott detta honungsögonblick att diktjaget fick mersmak men inte kan få mer? Eller blev det helt enkelt för sött och sliskigt? Spelar ingen roll vilket, att man får fundera lite är ett extra plus i kanten.
Till En gång : Utvald för textens härligt underfundiga formuleringar!
Språket känns vardagligt och nära. Det finns en sann, en äkta röst bakom texten. Den berättar med värme och vemod om det som varit. Om det som var bra och det som inte var så bra: "Solen sken inte alltid men ibland..."
De två första raderna innehåller egentligen kontentan av hela storyn, resten får vi som bonus. Och vilken bonus sen! "Vi hade gummi som skydd både i stövlarna och i kondomerna" Vad säger man om dessa rader? Jag tycker de är helt fantastiska. Och varför ser jag rosaprickiga stövlar? Hmmm... för mig symboliserar iallafall de raderna det bästa i förhållandet, det man alltid kommer ihåg, det man aldrig kommer att mista.
Därför känns inte heller de sista raderna så väldigt sorgliga, för det goda finns ändå kvar.
Till sdgadfdd: Gillar gillar gillar! (konstruktiv kritik, det där!)
Till UR LILLA RÅTTAN MAJAS BEDRIFTER : Utvald för att den verkligen stack ut bland de andra texterna på Argus. Sagor är det inte ofta man får läsa här! Fram för fler sagor!
Jag tycker om sagor. Jag tycker om denna saga. Den är enkel och rak i tonen, ja, den är rart skriven, med en glad ton som ger fin eftersmak. Jag tror att barn skulle tycka om att få höra om råttan Maja. Och höra mer! (Och det vill jag med...)
Kan tänka mig denna som en bilderbok med fina teckningar. Såg det framför mig medan jag läste. Nästan så att det kändes som om jag vände blad...
Till Känslor; Längtan : Utvald för det fina sätt som esset delat upp texten i handling och tankar/känslor. De okursiverade styckena blir som startbana, andningspauser och till slut till en landningsplats. De kursiverade styckena är intensiva, som tankar ofta är, och medryckande. De beskriver längtan på ett mycket bra och trovärdigt sätt. Känslan känns och känns igen. Även åtrån får sin plats och jag tycker om hur jaget i texten tänker på mannen, på hans kropp, på det de gjort tillsammans och det hon fantiserar om att de ska göra.
Slutet, meningen som står helt för sig själv: "Då ringer det på dörren." Jag tycker det är en perfekt avslutning. Det är ett öppet avslut. Esset skriver oss inte på näsan vem det är som står där och ringer på. Vi får bestämma själva. Det gör att fantasin får fritt utlopp och det gillar jag.
