Jacobs sidor |
|
Presentation av medlemmen
Jacob; Prometheus förlorade son, lite geggamoja levandegjord genom sin egen nyfikenhet. Allt jag skriver ska ses som fiktion. Jag skriver inte för att berätta om mej själv; jag skriver för att det ska ge dej något.
Eller: Inga likheter med verkligheten är tillfälliga, men alla texter är tillrättalagda för att framför allt fungera som texter.
Varsågod!
[Om du är ny här, klicka på den lilla boken ovanför mitt "porträtt" för att komma till mina texter.]
- Statistik: Jacob blev medlem 2008-10-07 kl 08:30. Medlemmen var här senast igår! Jacob har skrivit 54 kommentarer till andras texter, visar senaste öppna kommentarer:
- Till tjugonionde maj tjugohundraelva :
Snyggt fångat av det där mötet som susade förbi och stannade kvar.
(Jag tror jag hade ett nästan precis likadant i affärn nästan precis samtidigt. Det måste ha varit våren.) - Till Nära på:
Jo då, Ettan, jag har mött henne.
Tyvärr var det inte ömsesidigt...
Alikavalika, svara "som du" nästa gång! ;-)
Jag gillar dikten. Den beskriver träffsäkert denna (onödiga?) feghet (och klyschorna vi tar till).
Idealet bara står där framför oss en vacker dag. Obegripligt. Ibland går det över.
/J - Till När avståndet kliar hjärtat:
Skönt luftig längtan. - Till Promenaden som började här och kommer sluta där:
Snyft! Det är ju inte sånthär vi med brustna hjärtan vill sitta och läsa... :-(
/J
PS. Fin text. :-) - Till Ode till en delikatess :
Rättelsen utförd. Felet var ett resultat av svorsk språkförvirring... - Till Om du läser det här :
Gillar den här (också).
Den bygger effektivt upp en väldigt tom känsla. Ensamhet och kärlek (förälskelse) samtidigt. Gömd attraktion.
Rädsla för närhet?
Men jag tycker faktiskt att du kan stryka den första raden ("Jag ska ta mitt liv ikväll"). Den tar onödig uppmärksamhet från känslan av tomhet, som är intressant (och stark) nog i sej. Tycker jag. - Till Jag vaknar kallsvettig och frågar mörkret:
Detta blir bara en kort kommentar såhär på småtimmarna ... men denna dikt tycker jag om. Träffsäkert skriven på ett sätt som fångar just den känslan. Långsamt, ensamt funderande...
Jag kommer också att tänka på några rader ur en Pink Floyd-låt som kan få mej osäker: "Was it love / or was it the idea of falling in love".
Det är inte lätt, minsann.
Om man börjar tänka...
Men jag tror att (i båda fallen) båda alternativen är rätt. De är myntens två sidor. - Till Jag konverserar mest med dina skor:
Denna gillar - och förstår - jag.
Välskriven och med fin "melodi".
/J - Till Jag är inte patetisk, jag är djupt förlorad :
Ah! Strålande! Snyggt målat! (Texten känns som penseldrag av armar som inte vill vara still.)
Just såhär har vi det, en del av oss...
Jag är speciellt kär i titeln. Den formuleringen ska jag lägga i bakhuvudet för framtida behov. Bevingade ord, kort sagt.
/J
- Till tjugonionde maj tjugohundraelva :