Favoritstund i skrivprocessen

Vilket moment eller vilken stund i skrivprocessen tycker du bäst om?

Är det när idéerna flödar? När du skriver ner de första "stapplande" orden? Är det redigeringen? Är det Att binda samman det hela till en fullständig text? Eller kanske när du har kommit en bit och börjar känna att det är något att ha? Eller något annat som du trivs med?

Alternativt kan du också tala om vad du tycker är tråkigast/jobbigast?

Hmm... hoppas man kan skriva såhär här men att skriva när orden som flyter av sig själva utan att man själv är nästan som med det är faan bättre än orgasm!!

jobbigast såklart när man fastnar, när det man skriver bara blir piss.. men så vänder det (eller så ger man upp o skriver på nåt annat) och då är det värt!

Lister skrev:Hmm... hoppas man kan skriva såhär här men att skriva när orden som flyter av sig själva utan att man själv är nästan som med det är faan bättre än orgasm!!

Det ena utesluter väl inte det andra?

när pengarna kommer

För mig är det nog när texten flyter på så att jag nästan inte hinner med att skriva ned det. Men det är också en speciell känsla när man lägger ifrån sig en text, läser den och upptäcker att den inte är så dum :)

När idéerna flödar är en höjdpunkt. Sen efteråt kommer en till. Det är när man långt efteråt läser och kommer underfund med att detta var riktigt bra!

Skrivandet är ju både extremt introvert och extremt extrovert. Man är inne i sig själv och försöker få ut orden, och sedan när allt är färdigt och det publiceras ska man stå till svars för det skrivna. I alla olika skeenden är det skönt när det går lätt, när man får uppskattning och respons, när pengarna kommer. Och så är det jobbigt när allt man skriver känns uselt, när man fastnar och när man blir fullständigt missförstådd/opublicerad/etc.

Tveklöst allra bäst är dock själva skapandet, särskilt när man känner sig lyckats fånga en liten bit av verkligheten.

Jag gillar också när det bara flödar och det "kommer av sig själv", men det är samtidigt ganska frustrerande för fingrarna kan aldrig skriva lika fort som hjärnan tänker. Dessutom så dyker andra saker upp och stör mina tankar, som barn eller make eller jobb.

Redigeringen är också något jag gillar, men inte utfyllnaden, speciellt inte när jag känner att det finns ett glapp eller att det behövs till mer med hjärnan är helt tom.

Kanske ett illavarslande sympotom, men jag gillar särskilt när jag får gå vidare. Att ha ett blankpapper framför mig (exempelvis när jag påbörjar ett nytt kapitel). När man verkligen kan spåna fritt och göra vad man vill.

Sedan gillar jag också att efterredigera. Från stadiet att jag stakat ut ett kapitel, fått ner de första menningarna, stolpat ut handlingen och det centrala -- och säg att de första 20% av kapitlet är klart, till de sista 95%, de stadierna känns mest som plikt ibland...

Tänk att det kan vara så olika. Fast det kanske handlar om krav. När jag skriver just nu så är det fullständigt kravlöst, jag bara skriver och brukar tänka att detta ska ändå ingen få läsa.
Är ju en helt annan sak när man är mitt uppe i ett större projekt (även om jag kan tycka det är skitkul också, att gå in i människorna man skriver om och känna hur dom tänker osv..)

Favoritstund i skrivprocessen

Vilka är inloggade