Ja, utifrån vad jag läst om nämnda verk så var detta hela avsikten med dem. Stieg Larsson skrev, vad jag förstår, Millennium med den uttalade avsikten att finansiera sin övriga verksamhet. Angående Jan Wallentins bok så läs t.ex. detta (något anekdotiska) inlägg i Babel-bloggen:
http://babelbloggen.se/2010/10/ratt-upp-i-majonnasen/(Jag beklagar att jag inte orkar gräva fram fler och bättre länkar i ämnet.)
Sen för att
faktiskt lyckas så krävs naturligtvis "en bra historia väl berättad, sinne för att bygga upp och behålla spänning och att man ligger rätt i tiden" o.s.v. Men detta ändrar ju inte på själva
avsikten.
Och ingen av dessa delar är ju speciellt metafysisk, inte ens att "ligga rätt i tiden". Att korsa Dan Brown med Schwedenkrimi är ju inte speciellt långsökt...
Naturligtvis krävs ett visst mått av skicklighet, men jag tror - för att vara politiskt inkorrekt - att cynism är viktigare. Många storsäljare är riktigt uselt skrivna och fulla av klichéer och förutsägbarheter...
Jag hävdar naturligtvis inte att alla som försöker skriva en storsäljare lyckas med det, men jag är övertygad om att man kan öka sina chanser
avsevärt genom att ha detta som sitt uttalade mål.
/J