Favoritdikt?

Har ni någon favoritdikt och kan ni den utantill? Eller har ni rent av flera?
Jag har en (som jag kan i minnet):

Vad händer med
en uppskjuten dröm?
Skrumpnar den samman
som ett russin i solen,
eller varas som ett sår
som sen förblöder?

(sen minns jag inte mer)

min absoluta favorit är "till föruttnelsen" av Stagnelius, sveriges i särklass bästa poet. orkar inte lgga in dikten nu men kan lägga upp den sen under dagen.

En av mina absoluta favoriter är Karin Boye:

Önskan

Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.

Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordlivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

Så är den vida världen
ett daggkåpeblad
och ini skålen vilar
en vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se i den!
Ack gör mig ren!

Här kan du lyssna på en ljudfil där Karin Boye läser första versen: http://www.karinboye.se/verk/ljudinspelningar/index.shtml

Verkligt bra sammanfattande dikt den där av Boye, som föregående inläggare presenterade här.
Är det någon som känner igen den här? (Brukar ta till den i bomastiska stunder eller för att jaga undan vintervindarna).
....
Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord
...

robin5z skrev:Verkligt bra sammanfattande dikt den där av Boye, som föregående inläggare presenterade här.
Är det någon som känner igen den här? (Brukar ta till den i bomastiska stunder eller för att jaga undan vintervindarna).
....
Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord
...

Esaias Tegnér

madmanpoet skrev:min absoluta favorit är "till föruttnelsen" av Stagnelius, sveriges i särklass bästa poet. orkar inte lgga in dikten nu men kan lägga upp den sen under dagen.

Jo, den är storslagen. Här är första versen:
Förruttnelse ,hasta,, o älskade brud
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar - på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng - med nejlikor våren
skall henne beså

ok mitt minne kan svikta och min stavning

have you ever seen the rose that grew from the crack in the concrete
prooving natures wrong it learnt to walk without having feet
funny it seeams by keeping its dreams it learnt to breath fresh air
long live the rose that grew from the crack in the concrete, when no one else ever cared

av Tupac amaru shakur

2pac :D :D :D

hela dagen idag har min favoritdikt varit

could ye go a chicken supper bobby sands
could ye go a chicken supper bobby sands
could ye go a chicken supper
ye filthy fenian fucker
could ye go a chicken supper bobby sands

men det är bara för att jag hatar rebeller =/

mikel skrev:
libbie skrev: som ett russin i solen,
Oj, dramatisk! Vet du vem som har skrivit så vi får läsa fortsättningen? Själv kan jag: Jag köpte min kärlek för pengar, för mig fanns ej annan att få. Sjung vackert ni skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå! .. som dröm var den vacker att få. För den som ur eden förbannats, är eden ett eden ändå! (med reservationer för knorrande minne. Av Gustaf Fröding)

Här är hela --

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

micro113 skrev:Den drömmen, som aldrig besannats,som dröm var den vacker att få,för den, som ur Eden förbannats,är Eden ett Eden ändå.

Början av denna andra strof brukar jag glömma, men visst är det en favorit. Egentligen väldigt sorgligt tema, men takten och andan hos Fröding gör ändå något bra av det hela!

mikel skrev:
micro113 skrev:Den drömmen, som aldrig besannats,som dröm var den vacker att få,för den, som ur Eden förbannats,är Eden ett Eden ändå.

Början av denna andra strof brukar jag glömma, men visst är det en favorit. Egentligen väldigt sorgligt tema, men takten och andan hos Fröding gör ändå något bra av det hela!

Den är min absoluta favorit. Tanken på att i utanförskapet ändå hitta ett sätt att få ta del av det som andra delar - att lycka för dig är också lycka för mig, men på ett annat sätt eftersom jag inte kan dela de andras, man får finna sin egen väg.

Dikten är helt enkelt så talande så den är det mest träffande jag har läst. Jag brukar använda de två slutraderna som min signatur.

Favoritdikt?

Vilka är inloggade