Vilken person

är det bäst att skriva i? 1:a 2:a eller3:e. I etablerad poesi ser man inte 2:a person (Du) så ofta mer än i rena riktade kärlekdikter. I amatörpoesi däremot förkommer ofta Du-formen i alla slags dikter. Vad beror det på?.
Den fungerar inte bra tycker jag. För den formen ger ett självgott, beskäftigt och lite dumdrygt intryck. Det kanske förtar något av tanken i dikten som kunde blivit bättre i en annan person. Jag-formen skulle nog fungera bättre i sådana fall.
Det är lite samma sak med Vi-formen där poeten inbegriper alla fastän man som läsare inte alls kan identifiera sig med diktems innehåll. det ger liknande intryck av beskäftighet, pekpinnar och lite dumhet. Så varför används Du-formen så ofta i amatörpoesi?

Är det inte väldigt vanligt med både 2:a och 3:e person i etablerad poesi?
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet. (Nils Ferlin)
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger, (Karin Boye)
Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han (Gustaf Fröding)
En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd, och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg (Dan Andersson)
En gång skall du vara en av dem som levat för längesen. Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet. (Pär Lagerkvist)
Däremot skiver ju den mycket modernare diktaren Bob Hansson ofta i Jag-form).
Jag har inte tänkt på om något är vanligare men när poeter skriver i 2:a person beskriver de väl (egentligen) sina egna känslor.
Robert Browning skrev t ex en berömd och jättebra dikt (My Last Duchess) där personen i dikten beskriver en tavla på sin fd fru men på det sättet (egentligen) bseskiver hur vidrig han själv är som person:

jag hajar inte heller tesen att 2a/3.e person skulle vara ovanlig i "etablerad" poesi och någon sorts adelsmärke för mindre begåvade amatörpoeter. typ, öppna en poesibok och läs, även om förstaperson är vanligast så är det klart som fan att de andra formerna existerar också (cory drar några av många exempel)

göran hägg skrev en gång om valet av person, han pratade förvisso om prosa men det är applicerbart här också, att det egentligen inte spelade någon roll: hjärnan sorterar liksom bort det perspektivet vid läsning.

[quote="cory"]Är det inte väldigt vanligt med både 2:a och 3:e person i etablerad poesi?[/quote]
Min upplevelse är att det är vanligare med 1:a och 3:e person i etablerad poesi. Men då får jag ju tillägga att det här är en generalisering och utifrån den poesi jag läser och gillar. Så jag kan ha fel. Men jag upplever också amatörpoesimer Duig och med mer pekpinnar, självgodhet men det kanske är ett annat problem som bara förstärks av Du-formen och Vi-formen.

[quote="cory"] Du har tappat ditt ord och din papperslapp, [/quote]
Den här dikten har ju ödmjukhet och inga pekpinnar, ingen beskäftighet. Den känns sann och äkta så pekpinnarna hänger kanske ihop med något annat än formen. kan den änga ihop med poeten :-)?

[quote="milkyway"] I amatörpoesi däremot förkommer ofta Du-formen i alla slags dikter. Vad beror det på? Den fungerar inte bra tycker jag. För den formen ger ett självgott, beskäftigt och lite dumdrygt intryck.[/quote]

Oj! Det här var ord och inga visor minsann!

[quote="milkyway"] Det är lite samma sak med Vi-formen där poeten inbegriper alla fastän man som läsare inte alls kan identifiera sig med diktems innehåll. det ger liknande intryck av beskäftighet, pekpinnar och lite dumhet. Så varför används Du-formen så ofta i amatörpoesi?[/quote]

Milkyway - jag måste säga att jag reagerar på din generella sågning av "amatörpoesi" som skriver om "Du" och/eller "Vi".
För det första tror jag att du kanske inte har alldeles rätt i att de personerna inte förekommer i "etablerad poesi".
För det andra - om något ger intryck av åtminstone beskäftighet och pekpinnar, så är det väl att tala om för amatörpoeter som grupp att de ofta skriver dåligt, beskäftigt, dumdrygt och självgott, samt ge ett rakt av generellt råd som tydligen ska användas i all "amatörpoesi" enligt dig för att få alla amatördikter att "fungera bättre" - ett råd att skriva dikterna i jagform.

Tycker du inte att det är upp till den enskilde poeten att välja det? Sen kan man ju gen typen av konstruktiv kritik (tipsa om att byta "du" mot "jag, alltså) till den enskilda dikten man läser. Och man kan göra det utan de negativt laddade förtecken som du använder i ditt huvudinlägg.
Tycker jag, alltså - men jag kan ha fel!

[quote="milkyway"] Så varför används Du-formen så ofta i amatörpoesi?[/quote]

Gör den verkligen det? Jag har då inte märkt att den formen skulle vara vanligt förekommande här.

[quote="milkyway"] Den känns sann och äkta så pekpinnarna hänger kanske ihop med något annat än formen. kan den änga ihop med poeten :-)?[/quote]
Eller med läsaren? ;)

[quote="mana"] Eller med läsaren?[/quote]
Är inte helt säker på det.
För något händer när man byter form som amatör. En erkänd poet har väl kommit längre och hittat sina former utan pekpinnar. Det här är ju ett berättartekniskt problem som väl gäller både prosa och lyrik., Att inte skriva läsaren på näsan. De två dikterna nedan är mitt amatörsätt att visa skillnaden.Tycker duformen ger dikten drag av att jag där skriver läsaren på näsan. talar om för läsaren vad den ska känna,göra osv. Det blir inte bra!

Jagform

Jag går nära vattnet
Går nära ängarna, dikeskanten
Jag lyssnar inte
Jag borde lyssna
Till det som gömmer sig under vattens yta
Under ängarnas blommor och det på andra sidan
dikeskanten.
Jag borde sjunga samma sånger
Leva nära samma rötter
Jag borde leva närmare.

Duform

Du går nära vattnet
Går nära ängarna, dikeskanten
Du lyssnar inte
Du borde lyssna
Till det som gömmer sig under vattens yta
Under ängarnas blommor och det på andra sidan
dikeskanten.
Du borde sjunga samma sånger
Leva nära samma rötter
Du borde leva närmare.

[quote="milkyway"]Tycker duformen ger dikten drag av att jag där skriver läsaren på näsan.[/quote]
Utgår du då automatiskt från att tilltalet riktar sig till läsaren? Det kan lika väl vara diktaren som talar till sig själv. Den här dikten kunde du faktiskt med fördel skriva i du-form och jag skulle läsa den som att diktaren anklagar sig själv för sin brist på närvaro i nuet och naturen som omger honom, och jag skulle kunna identifiera mig med det. Jag håller inte med dig, inte heller om att de två dikterna i exemplet är särskilt amatöristiska :) Jag tycker de är bra i båda fallen.
Men vanligast är, tror jag att amatördiktaren skriver i jagform, ifall man ska uttala sig så säkert om sådant. Formbyten kommer nog lite senare, när diktaren börjar våga experimentera lite mer.

[quote="milkyway"] För något händer när man byter form som amatör.[/quote]
Något händer alltid när man byter form, formen är ett av medlen att betona det man vill ha fram.

[quote="milkyway"] En erkänd poet har väl kommit längre och hittat sina former utan pekpinnar.[/quote]
Jag tycker heller inte att gränsen för amatör går vid erkänd. Det betyder inte ett skvatt om en poet är "erkänd" eller ej, inte annat än ekonomiskt, för poeten.

[quote="mana"] Utgår du då automatiskt från att tilltalet riktar sig till läsaren?[/quote]
Ja.det gör jag. Du har en adress som är till Dig. Till läsaren. Både tal oh skrift är kommunikation och den prosa och poesi som inte kommunicerar har väl heller inget egenvärde annat än om man vill prata för sig själv men då är det ju onödigt att publicera den också.
I jagform berättar jag något om mig för läsaren.I Duform riktar jag mer mot läsaren och vad jag tror om läsarens tankar och känslor.

[quote="mana"] Det kan lika väl vara diktaren som talar till sig själv.[/quote]
Verkar lite personlighetskluvet. Varför tala om sig själv i Duform, fattar ingenting. Det finns ju en jagform för det om man inte vill krångla till allt förstås.
[quote="mana"] Något händer alltid när man byter form, formen är ett av medlen att betona det man vill ha fram.[/quote]
Det är just det. Att få fram det på ett bra sätt. Duformen i mina exempel är inte ett bra sätt.

[quote="mana"] Det betyder inte ett skvatt om en poet är "erkänd" eller ej, inte annat än ekonomiskt, för poeten.[/quote]
Jo det betyder mycket mer än rent ekonomiskt.
Det betyder att det man skriver har kvalitet och att man kan sitt hantverk. Jag skulle aldrig komma på tanken att jämföra min poesi med erkända författares därför att jag vet att jag kvalitetsmässigt ligger långt efter dem. Lite ödmjukhet skadar inte för amatörer men man kan se och också fundera över skillnader mellan det erkända och det amatörmässiga och på så sätt utan att någon glad amatör behöver ta illa upp hitta saker som kan förbättras, utvecklas på vägen mot kvalitet.

Vilken person

Vilka är inloggade