vad är viktigt i en dikt?

Hej
jag publicerade en av mina dikter på ett annat forum och fick en kommentar om att det var stavfel.

jag: ok, men det är för sent att ändra inlägget, vilken tur att det inte är det viktigaste när man skriver dikter
h*n: stavning är det viktigaste när man skriver dikter, bla bla bla

själv tycker jag att stavningen är en av de minst viktiga sakerna (om inte man stavar så inkorrekt att man förlorar meningen med dikten) det viktiga är ju snarare tex rytm, "flow", hur man använder språket etc

vad tycker ni är viktigt i en dikt? är det stavningen och jag har helt fel eller är stavningen kanske inte så viktig?

MVH/ Rapchic

Stavning är helt oviktigt när man skriver, men att inte se igenom sin text och se till att den är rättstavad innan man låter någon annan läsa tycker jag ärligt talat är lite slött.

såklart kollar jag igenom den men man kan ju alltid missa nått,
eller så är det bara jag som kan fela ibland ;)

som jag skrev i den tråden detta handlar om, om jag märker ett stavfel el blir rättad och kan ändra det (det gick inte på det forumet) så ändrar jag ju men det är fortfarande inte det VIKTIGASTE som det var enligt den forumisten.

tyvärr så brukar jag ofta ha så dålig koncentration att när jag läser en lite längre text så far bokstäverna ihop i ett enda gytter så jag måste tyvärr ofta lita till rättstavelseprogram :(

Missa kan man alltid göra, och det är ju synd att man inte kan ändra, om det är så.

Beträffande vad som är viktigt eller inte så ... om man skulle dela upp olika delar av skrivande i två läger, viktigt eller oviktigt, så tycker jag nog att stavning hamnar på viktigt. Dikt, i högre grad än längre prosa, är mer beroende av exakthet i val av ord. Därför borde det också vara av vikt att orden stavas rätt. Skriver man "kräklek" i en dikt så får den en helt annan innebörd än om man skriver "kärlek" ... typ.

Och så beror det på hur många stavfel det finns. 10 stavfel på femtio sidor är inget att hänga upp sig på, men 10 stavfel per sida kommer att gå ut över läsningen.

Jag skulle definiera det såhär: det viktigaste med en dikt är att den berör. Från denna vinkel är stavning relativt oviktigt, även om det i hög grad beror på sammanhang: ser man stavfel i en tryckt bok så skulle jag inte ens tro att det var stavfel utan medvetet val. Skulle det sedan vara uppenbart (i min tolkning) att det handar om slarvfel som varken poet eller förlag bemödat sig om att ordna så skulle jag bli väldigt tveksam.

Men det finns många ordblinda som skriver utmärkt och storslagen poesi. Inga problem alls. Bara att ändra stavfelen, om det är det man vill och det inte finns någon speciell mening med att stava fel.

Orden är givetvis viktiga i poesin. Men det gäller att få dom att flyga också. Torftig, rättstavad "poesi" som man knappt gäspar sig igenom är inte så mycket att hänga i granen.

rapchic skrev:tyvärr så brukar jag ofta ha så dålig koncentration att när jag läser en lite längre text så far bokstäverna ihop i ett enda gytter så jag måste tyvärr ofta lita till rättstavelseprogram :(

Detta fenomen är du inte ensam om, men kan ändå tyckas vara förvånande då det gäller folk som medvetet engagerat sej i sitt och andras skrivande - längre texter uppåt en 3000 tecken har visat sej näst intill onödiga att ens lägga ut.
Som poet på diverse skrivarsajter ska man antingen vara okänslig för om någon överhuvud taget läser eller om någon som läser förstår hur denne bäst ska kunna angripa det skrivna eller att i kotterisk anda kan hitta något i kvädet som går att stryka medhårs.
Det är ju inte för inte som allmänna skrivarsajter går under begreppet "sociala medier", men hellre borde benämnas som asociala då ju skrivaren vanligen väljer att dra sej tillbaka för att plita ner nått i sin ensamhet.

Hur som med det - nu ska jag berätta något från min tid som elev i småskolan och vidare ända upp i högstadiet då jag av glödande irritation över det skrivna svenska språkets brist på logik drev en kamp för att antingen detta svenska språk skulle skrivas som det låter eller övergå från att vara ett vilseledande blandspråk till ett rent bildspråk.

Jag menar fortfarande att det skulle underlätta mångas inlärning och språkliga tillit om det i svenskan bestämdes att tje,ske, och eng-ljud skulle få ett enhetligt tecken var, vidare att logikbristerna i dubbelstavningen av konsonanter bakom vokaler för att markera de senares korta uttal ska gälla rakt av - så även att o ska skrivas med o och å med å då dessa på den skrivandes tungomål har de respektive uttalsljuden.

Alltså en ganska radikal förenkling.

Jag har lagt av med det skrivsättet som en gång i tiden faktiskt gjorde mej till kändis därför att då jag började publicera texter så glömdes ofta texternas innehåll bort inför läsarnas förundran över bokstavsradernas ovanliga inbördes komposition - alltså storyn kom helt enkelt bort.

Nu för tiden tycker jag att innehållet är viktigare och anpassar bokstävernas utseende och ordning så långt jag mäktar så att inte petimetrarna ska få nått att hugga på då jag ju skriver som antingen berättare eller debattör.

Alltså, sammanfattningsvis,,, jag anser att innehållet i en text är och ska vara överordnad formen.

mikel skrev:Orden är givetvis viktiga i poesin. Men det gäller att få dom att flyga också. Torftig, rättstavad "poesi" som man knappt gäspar sig igenom är inte så mycket att hänga i granen.

Varför antingen eller?

Det finns väl många aspekter av poesi som är viktiga för det sammantagna resultatet. Felstavad dikt, fylld av klyschor och trist bildspråk är inget vidare det heller. Att något är rättstavat innebär ju inte per automatik att det är trist.

Men faktum är att en del av poesins värde, är att den kan läsas, upplevas av andra. Det finns alltså en kommunikativ aspekt, och den underlättas definitivt av att ord är rättstavade.

Och ordmärkaren i mig undrar: Om orden ska flyga, så kan de väl inte samtidigt hänga i granen? ;-)

jag brukar kunna strunta i felstavningar bara man förstår vad man menar så på det sättet tycker jag det är underordnat och kanske för att jag kan ha överseende med folks stavning (delvis för att jag vill att folk ska ha överseende med min) så blev jag lite ledsen då jag fick höra (efter 1 dikt) att jag är kass på att skriva dikter och ska sluta med det :(

men åter till ämnet så vet inte jag själv om jag kan bestämma vad som är viktigast. jag anser mig inte vara duktig nog för det (ironiskt nog kan jag bestämma mig för vad jag tycker inte är viktigast) för om det passar dikten kan stavfel, slang, dialekt, grammatiska fel etc funka och till och med göra dikten bättre.

men det kan ju ha och göra med varför man skriver dikter också, jag skriver dikter (oftast) ur hjärtat och då är det ju viktigare för mig att läsarna känner istället för analyserar.

hmm kanske vart lite flummigt, är till mitt försvar trött och sjuk nu lagom till jul :/

rapchic skrev: så blev jag lite ledsen då jag fick höra (efter 1 dikt) att jag är kass på att skriva dikter och ska sluta med det :(

En sådan kommentar kan du ignorera, för den är barnslig och oförnuftig. Jag tycker i och för sig att stavning är viktigt, sett ur ett helhetsperspektiv, men det är inte det som gör en dikt bra eller inte i sig. För felstavningar kan åtgärdas.

rapchic skrev: då är det ju viktigare för mig att läsarna känner istället för analyserar.

Men en liten fråga, med tanke på det du skriver i det sist citerade här ovan. Du tror inte att det kan bli så att en läsare tvingasanalysera mer, då stavningen är fel på ett antal ord. Dvs att felstavade ord sätter upp hinder för läsaren som gör att han/hon inte kan känna dikten?

Stavning är ju inget självändamål, det är till för att kommunicera lättare med läsaren.

kan hända, där har jag väl svårt att se hur andra ser det eftersom jag själv kan "skippa" stavfelen.
men med ett eller två stavfel borde det inte vara omöjligt att känna även om man inte kan "skippa" stavfelen på samma sett som jag.

det var lite därför jag ville veta hur andra tänker.

så att jag slipper sluta skriva dikter pga ett stavfel ;)

vad är viktigt i en dikt?

Vilka är inloggade