Följebrev

I en annan diskussion uppstod frågan om följebrev när man skickar manus. Själv tror jag att det är hur viktigt som helst med ett bra följebrev för att det man skickat ens ska bli läst. Frågan är förstås hur man gör? Vad har ni för tankar och funderingar kring detta?

Och självklart - ni som blivit publicerade - hur såg era följebrev ut?

Lite länktips i sammanhanget:
http://kallakulor.wordpress.com/2008/11 ... -forlagen/
http://ordenrunt.blogspot.com/2008/11/f ... enter.html

Tack du nu fick jag lite att "bita i"

Prima! Ska kolla dessa länkar.

På "Debutantbloggen" har också skrivits om detta (och jag haft lite åsikter i kommentarsfältet):
http://debutantbloggen.wordpress.com/20 ... foljebrev/
http://debutantbloggen.wordpress.com/20 ... foljebrev/
(Även om det ser ut som två likadana länkar här så är det två olika.)

På den här sidan finns också lite kort om följebrev och annat:
http://www.arriba.se/manus.htm

/J

En till:
http://www.mattiasbostrom.se/2010/05/26 ... -in-manus/
/J

Vill ni ha mer att läsa?
http://enbokblirtill.blogspot.com/2009/ ... -till.html
http://christoffercarlsson.wordpress.co ... a-exempel/
http://debutantbloggen.wordpress.com/20 ... foljebrev/
/J

Tack det här var mycket intressant läsning. Och roliga tävlingar mm.

Håller med, mycket intressant läsning och många olika synvinklar. Frågan är hur mycket klokare man blir, för det var ju ganska mycket olika uppfattningar också. Att man skall skriva kort eller att man skall skriva långt..

Mest häpnadsväckande för mig var killen från Piratförlaget som öppet skrev att dom inte läser alla manus. Vad är det för fel. Eller är jag bara överidealist? Kan man inte ta emot och läsa alla manus så tycker i alla fall jag att man helt enkelt får stänga för inskickning. Som jag sliter med mitt manus. Och så kanske det inte ens blir läst.

Skulle vara intressant att höra vad ni andra tycker eller tror om allt detta också?

Jag var tidigare väldigt förvirrad av de (då ganska få) motstridiga tips jag läst, men efter att ha läst alla de ovanstående så tycker jag att det börjar klarna lite. Kanske inte kring hur man "ska" göra, men kring hur jag själv tänker göra.

Jag tänker försöka hålla följebrevet på en sida.
Och det ska innehålla:
- en presentation av boken ur två vinklar: dels vad det är för typ av bok (genre och överordnad idé), dels någon form av beskrivning av historien som sådan (möjligen dessa två delar i motsatt ordning),
- en presentation av mej som författare (inte som person), t.ex. om uppföljare planeras m.m.

Typ så. Vad punkterna närmare innebär anpassas naturligtvis efter både boken och förlaget i fråga.

Vad tror ni?
/J

Ja jag håller också med om detta att manuset inte ens ska bli läst. Hur kul är det när man jobbat arslet av sig och det blir inte ens läst? Tycker också absolut att det bör vara ett slags stopp från förlagets sida. Nu tar vi inte emot något mer! Och följebrev tror jag bör vara inte för långa. Ungefär som en baksidestext på en bok. Kort presentation av författaren och innehållet av boken.

Har inte läst igenom länkarna ni har postat. Men det är nog enklast att sammanfatta frågan med att det är ok att skicka med ett följebrev, men för det mesta innebär dessa texter att författaren avslöjar sin kompetensnivå innan lektören har hunnit skaffa sig en förutfattad mening från att ha läst första sidan.

Följebrev tjänar mest på att vara korta och anspråkslösa. Mitt tips är nog att man håller sig till onelinern och en kort beskrivning av protagonisten.

Det finns ju dom här utrikiska exemplena på folk som har fått en publikation tack vare sina följebrev, som har varit relativt utförliga. Men då har det mest handlat om att de har marknadsfört sig själva som häftiga personer, och att de har varit bra på marknadsföring.

Följebrev

Vilka är inloggade