Skrivarlitteratur - böcker om att skriva

[mikel]

Vilka böcker om skrivandet har ni läst? Har dom varit något att ha? Tänkte att jag kanske i samarbete med annan moderator kan tipsa om den litteratur som finns och som är bra!

Just nu utan inbördes ordning:

• Om konsten att skriva och läsa - Olof Lagercranz
  Ganska fullständig genomgång med personliga reflektioner, ganska mycket om läsarens roll.
  -
• Författarens guide till galaxen - Marcus Birro
  Litet roligt häfte om att både börja skriva och att satsa på skrivandet som yrke. Ungefärlig slutsats: kör på om det är detta som du vill, skriv och lyssna inte för mycket på regler.
  -
• Att skriva - Stephen King
  Världsberömda skräckförfattaren skriver dels om sin egna bakgrund, kommer dels med många väldigt handfasta råd.
  -
• Music for Chameleons -Truman Capotes
  Ett måste för dialoger och karaktärsbeskrivningar! (vinkelns)
  -
• Mandrake finns inte mer - Carl Johan De Geer
  Dryftar film, skrivande och mycket annat livsdugligt (conain)
  -
• Skriv - Bente Clod
  Enkel bok om skrivprocessen, det mesta avhandlas komplett med skrivövningar (inaktiv)
  -
• The First Five Pages: A Writer's Guide to Staying Out of the Rejection Pile - Noah Lukeman
  Lukeman är redaktör på ett förlag och skriver, på sätt och vis, ur förlagets perspektiv, dvs vad förlagen ratar och varför de ratar det. Kapitlen är ordnade lite efter i vilken ordning insända manuskript ratas. En av de första sakerna som tas upp är ett överdrivet användande av adjektiv och adverb, t.ex. (pseudolus)
  -
• Skriv om och om igen - Katarina Kuick och Ylva Karlsson
  Med illustrationer (modern grafisk formgivning,) mängder av uppslag, tips och övningar som kan varieras på olika sätt (Kalliope)
  -
  
• Övriga:
  Writing down the bones, Natalie Goldberg
  En dramatikers dagbok, Lars Norén
  Skrivguide – prosa, lyrik och film, Monica Rolfner o. Irene Räisänen
  Lust att skriva - romaner och noveller, Lars Åke Augustsson
  Nya författarskolan, Göran Hägg
  Handbok i svenska, Gösta Åberg
  Retorik eller konsten att övertyga, Kurt Johannesson
  Svenska skrivregler, Svenska Språknämnden
  Skrivboken, Lasse Ekholm
  Skriv på!, Elizabeth George
  How to write a damn good novel, James N. Frey
  Lusten att skriva, Julia Cameron

Hjälp till att fylla på listan och tyck till!

[Gästbok Texter Profil]

Jag har läst en hel del av ovan.

Jag kan tycka att många av böckerna missar målet lite. Eller, de kommer med många värdefulla tips, men ofta enbart om mindre detaljer -- inte så mycket om helheten.

Jag gissar att många sitter där med en "story" och med olika budskap om stort och smått som de vill förmedla.

Ta sedan vilken roman som helst, kanske helst inte en nobelpristagare för att tydliggöra poängen bättre, slå upp en sida på måfå -- vad står det där? Oddsen är mycket stora att det varken finns någon, eller åtminstone inte mycket av, story eller budskap på sidan. Denna del av en bok, allt mitt emellan så att säga, är ju oerhört viktig.

Och det är just avseende denna del av hantverket som jag gissar att många nybörjare måste utveckla sin förmåga, och vari ovan nämnda böcker i princip är helt tysta.

Jag fick en aha-upplevelse när jag läste en bok som getts ut "ofärdig". Nått kapitel saknades helt (typ Kap. 14 kom efter Kap. 12), och andra var mer på kladd stadiet. Det kunde stå något i stil med "Väderkvarnen brinner - lågorna slickar dess yttre och sträcker sig mot himmelen - X sitter lutad mot ett träd - tänker på [poängen] - y närmar sig x - y får x att se på saken från [ ] synvinkel - X dryftar det nämnda - kommer fram till [ ]". När man sedan jämförde vad som fanns i det kapitlet med andra färdiga kapitel, så kunde man tydligt se linjerna hur författaren byggt upp sitt verk. I grova drag 1. ett budskap, 2. något symobliks, stort eller smått, 3. OCH tillika 90% av boken, händelser runt omkring. Jag drar mig för att kalla det utfyllning, i denna kategori hamnar ju naturbeskrivningar osv.

Risken för en nybörjare är -- tror jag -- att allt känns på tok för tillrätta lagt. Den som gett sig på att skriva själv, och sedan öppnar en stor författares bok, har inte tänkt "hur tusan kom han på att skriva om det där mitt i allt? Det känns ju som om han satt där själv i händelsen, annars skulle man aldrig komma på att tänka på den aspekten."

Vägarna för att nå en sådan produkt -- det är det som jag saknar.

En hyfsad lång bit in i min bok har jag börjat tänka om avseende hur jag lägger upp skrivandet. Tidigare skapade jag en kronologisk händelse. Därefter delade jag in händelseförloppet i kapitel. Så lång tror jag allt är bra. Men sedan när jag började skriva med utgångspunkt från händelseförloppet blev det för tillrätta lagt.

Min bok handlar inte om detta, men ett påhittat exempel:
Kap 15. En kriminalre har varit ute på fältet. (är skrivet)
Kap 16. Nu ska jag skriva om hur kriminalaren ("K") kommer tillbaka till polisstationen och berättar om vad som har hänt. Tidigare hade jag kanske börjat med att skriva om hur K öppnar dörren till polisstationen. Öppnat dörren. Tagit hissen. Gått in i mötes rummet. Beskrivit scenerna runt omkring. Osv. Resultatet skulle ha kännts väldigt tillrättalagt, och blivit tråkigt.

Nu när jag tänkt om skulle jag ha börjat i andra ändan. Kommit på något som händer. Ex. lunch på en grillkiosk. Tänkt ut hur jag skulle beskriva denna scen helt utan att beakta det kronologiska budskapet jag har. Börjat med att beskriva personalen, vad man pratar om osv. För att sedan slänga in budskapet.

[Gästbok Texter Profil]

Vägarna för att nå en sådan produkt -- det är det som jag saknar.

Jag antar att det är själva gestaltningen du talar om. Och jag håller med. Dvs att jag tycker att det är gestaltningen som gör texten till litteratur istället för bara en återberättad story.

Och det är gestaltningen som är svår att komma med några tips om, mer än show don't tell ... vilket inte är helt sant heller. Ta bara skillnaden mellan Hemingway och Proust så har vi två helt skilda sätt att gestalta.

[Gästbok Texter Profil]

...är det bara jag som får ångest av att läsa sånt här?

[smeghead]

I grova drag 1. ett budskap, 2. något symobliks, stort eller smått, 3. OCH tillika 90% av boken, händelser runt omkring.

Min skrivprocess liknar mycket det du beskriver. Den första texten jag får ner är väldigt långt från den färdiga texten. Allra först gör jag en synopsis (en sammanfattning av storyn). Sedan plitar jag ner brottstycken av scener, dialog, rum, karaktärer - det som dyker upp i huvudet. Processen är långt ifrån kronologisk - jag brukar jämföra det med att måla en tavla med oljefärg eller att skulptera något med lera. Den största delen av tiden går åt till att "lägga på lager på lager", att hitta detaljer, att måla över och att få dit känslan till det färdiga verket.

[Gästbok Texter Profil]

"Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl. Om skrivprocessen som läkande kraft.

[Gästbok Texter Profil]

Min skrivprocess liknar mycket det du beskriver. Den första texten jag får ner är väldigt långt från den färdiga texten. Allra först gör jag en synopsis (en sammanfattning av storyn). Sedan plitar jag ner brottstycken av scener, dialog, rum, karaktärer - det som dyker upp i huvudet. Processen är långt ifrån kronologisk - jag brukar jämföra det med att måla en tavla med oljefärg eller att skulptera något med lera. Den största delen av tiden går åt till att "lägga på lager på lager", att hitta detaljer, att måla över och att få dit känslan till det färdiga verket.

I många fall är det nog det som det handlar.

Typ "10 000 timmar".

Jag vet att det tog 8 år för Joseph Heller att skriva Moment 22. Och så fick den recensioner som "A wild, moving, shocking, hilarious, raging, exhilarating, giant roller-coaster of a book"... Förutom att den är väldigt välskriven, så flyger massa teman kors och tvärs över en långsamt slingrande handling -- och liksom allt hänger ihop. Boken känns inte "skriven" när man läser den.

I filmens värld pratar man mycket om naturligt ljus vs. iordningställda scener osv. Från ett perspektiv där man mäter hur verkligt det känns för tittaren är det är ju en enorm skillnad mellan typ en sitcom och en väldigt vackert filmad film/serie.

Det är väl lite det som en "välskriven" roman består i. Dvs att "scenkänslan" arbetas bort och det känns som man fångas in i handlingen.

Som en slutfundering kan man också fundera på hur fasiken Heller kunde skriva sin bok på en gammal skrivmaskin... Den måste ju vara omskriven typ tusen gånger.