Tillökning i galenskapen

Jag är ju minst av både det ena ock det andra rojalist, men ändå grips jag av sorg och medkänsla med detta nya lilla livegna flickebarn som ska göra sin golgatavandring mellan hyenornas dräglande käftar.
Hur kan människor vara så egoistiskt och tanklöst grymma att dom envisa med att förvara nyfödda människor i fängelse redan från deras första andetag?

Men som jag även är medveten om att föreställningen om den fria viljan bara är en tom floskel, ett hån, och ett gapskratt rätt upp i nyllet på alla slavar - möjligen också något som skulle kunna liknas vid en utopisk dröm, tillåten bara därför att den är ouppnåelig.
Men försvarar det rätten att kedja små barn redan från födseln vid denna mer än galna världs krav och förryckta förväntningar?

Med vilken rätt håller ett helt folk ett nyfött barn i husarrest och från dess första stund kommer att bevaka varje steg, varje egenhet, och bedöma detta barns minsta försök till eget tänkande och eget handlande och i smaskiga mittuppslag fläka ut denna människa som kassako, PR-orakel för landets bästa eller sämsta - hur kan man utsätta ett barn för detta utan att veta vad denna människa själv vill?

Skamligt!

[Gästbok Texter Profil]

ag kan inte låta bli att gilla kungahus. Jag är dessutom mycket förtjust i historia, slott och borgar.

Visst Sharon - det stör mej inte att du gillar det du gillar - jag tycker som jag gör med den underbyggnad jag klarlagt i mina inlägg i frågan.

Jag kan berätta att den tanken fick jag redan som barn - jag upplevde det som oerhört integritetskränkande att det satt en massa damer i papiljotthuvarna och dräglade över en unge dom inte hade något med att göra - "lillprinsen" hette han i folkmun och vi är ungefär jämngamla och min inställning ficck jag ur det barnperspektiv jag då hade.

På den tiden visste jag inte så mycket om svält och nöd annat i den miljö jag såg i den värld där jag växte upp - folk handlade på krita och eldade den billigaste sortens skålved i söders kakelugnar - innanfönstren klistrades med bruna klisterremsor mot drag och de flesta ungar jag kände fick gå till frälsningsarmén och prova ut lite varmare vinterkläder.

Stockholmsstad hade upplåtit lite jordplättar här och var där fattiga stadsbor fick arrendera en jordlott att sätta potatis på - vi hade en i Tantolunden ett litet område som nu blivit kulturminnesmärke - men ingenting är kvar av det som var - nu är de små bodarna och redskapskojorna konverterade till pittoreska idyller som kostar skjortan - mitt i stan.

Elektricitet och vatten finns i de granna husen - på den tiden susade fotogenköken i buskarna och det luktade kaffe, kamomill och tjära från en gammal båtlada som förutom zigenarna som gjorde gippskatter var det mest spännande en nyfiken grabb som jag kunde finna. Dock inte att förakta Tantolundens friluftsteater där vi ungar plankade så gott vi kunde och från vår utkikspost på mage mot berget såg och hörde Julia Cesar deklamera vad det nu var nere på scenen.

Och nej - jag tror ingen ville byta med "lillprinsen" som välkammad och söt som en flicka förevisades för menigheten - nej vi ville nog ha vårt aningen påvra, men förhållandevis fria och småbusiga liv.

Ungar är som ungar är, så jag tyckte synd om grabben - den känslan sitter fortfarande i.

[Gästbok Texter Profil]

(ursäktar ett lite sent svar, konstrande e-postkorg)

Men om det hade gått att ge dej bättre förutsättningar redan från börja som på ett mindre plågsamt vis skulle ha lett dej till ett motsvarande acceptabelt tillstånd som det du upplever i dag - skulle du ha föredragit det då ?

Jovisst, självklart. Men jag tror inte jag hade fått det bättre om jag hade vuxit upp i kungafamiljen. Jag tror snarare tvärtom, att allt "fasadhållande" och utifrån pålagda uppgifter och ansvar hade varit till men.

det som gör att jag inte är så attraherad av bevarandet av den svenska kungaätten är att det inte är förenligt med demokrati, människans lika värde och rätten att rå över sitt eget liv.

Vi är rörande överens här. :)

livets erfarenheter initierar så småningom en viss mognad, men är det etiskt rätt att ett folk håller sej med en tam kungafamilj och låter veckopressen använda den som dragplåster för lösnummerförsäljning?

Nej, och det hoppas jag verkligen inte att jag har framstått som att jag har menat. För övrigt tror jag stenhårt på att det är ens eget liv och dess erfarenheter man har att dra djupare lärdomar av – rent existentiellt, resten är så att säga "semantisk kunskap" utan djupare innebörd.

STEPSTONE - SKULLE DU VILJA BYTA MED NÅGON AV DOM ?

Jag tror att du har mitt svar ovan – men, för säkerhets skull: finns inte en chans. Jag är väldigt nöjd med mig, min familj och min historia, och jag skulle aldrig byta bort ett privatliv mot ett minuskelt privatliv och ett dubbeloffentligt liv, så att säga. :)

[Gästbok Texter Profil]

jag tror inte jag hade fått det bättre om jag hade vuxit upp i kungafamiljen. Jag tror snarare tvärtom, att allt "fasadhållande" och utifrån pålagda uppgifter och ansvar hade varit till men.

Ja men sånt tänker inte folk på som bara ser till utanskriften, och tycker att det är så tjusigt med kungligheter och blundar för tragedierna bakom.

För övrigt tror jag stenhårt på att det är ens eget liv och dess erfarenheter man har att dra djupare lärdomar av

Jo, men bara som ett litet apropå så kan det vara bra att även försöka lära sej något av andras erfarenheter - en livstid räcker ju inte för att göra alla misstag som går ;-)

Jag är väldigt nöjd med mig, min familj och min historia, och jag skulle aldrig byta bort ett privatliv mot ett minuskelt privatliv

Nej man vänjer ju sej med det man har och lär sej att hantera de möjligheter som står till buds - och det oavsett man föds till kung eller slav.
Känns som om ett litet citat är på sin plats - Släpp fångarna loss det är vår! Det gäller inte minst vår egen lilla person oavsett bojan sitter som krona på huvudet eller som kedja rund halsen.

[Gästbok Texter Profil]

Jo, men bara som ett litet apropå så kan det vara bra att även försöka lära sej något av andras erfarenheter - en livstid räcker ju inte för att göra alla misstag som går ;-)

…och tur är väl det, annars finge jag väl inget annat gjort ;)

Känns som om ett litet citat är på sin plats - Släpp fångarna loss det är vår! Det gäller inte minst vår egen lilla person oavsett bojan sitter som krona på huvudet eller som kedja rund halsen.

:D Underbart, och så sant!