Känns den här inledningen intressant?

Hon undrade om hon skulle se tillbaka på den här sommaren som den sommaren hon hade sex igen, eller iallafall sex som känns upp i hjärtat.
Det kan tänkas att hon kommer att tänka på den som den sommar hon fick nytt jobb, eller den sommar hon gick sin kurs eller något av allt annat nytt hon gjort i sommar.
Ju mer hon tänkte desto troligare blir det den sommar hon hade sex igen, man förstår att det är många utropstecken bakom den meningen.


Hon blev avbruten i sina funderingar av en motorbåt som fräste förbi där hon satt på bryggkanten med benen dinglandes i vattnet med kjolen uppdragen. Svallvågorna kom snabbt och kjolfållen hann bli blöt och hon reste sig och gick in i stugan för en sista koll. Champagneglasen och en flaska Dom Pérignon stod på nattduksbordet. På köksbordet låg det halvöppna kuvertet med kontraktet. Fotografierna stod på byrån. I handen höll hon fortfarande den blå anteckningsboken, osäker på hur hon skulle göra med den. Hon genomfors av en rysning och gick ut och satte sig på den lilla träbron i solen. Hon höll anteckningsboken slogs ännu en gång av hur förtjust hon var i motivet på pärmen. Skimrande blått, man kunde skönja vackra snäckor, ostron med pärlor. Hon bläddrade lite, mindes.

Ett år tidigare
Klockan ringde och Kristel famlade efter avstängningsknappen, tryckte på snooze och tillät sig att borra ner huvudet i kudden en liten stund till. Måndagmorgon och hon var redan uttråkad. Den lediga långhelgen hon haft kändes redan långt borta. Hon snabbade sig in i duschen och klädde sig, jeans och top, med kavajen till blev det lagom propert. Hon hoppade på bussen som krängde sin vanliga rutt medan alla halvsov utom Janne som knappade på sin iphone. Hon hasade bekvämt ner lite i sätet, ställer väskan på sätet bredvid och letar reda på sin mobil och pluggar i hörlurarna. Efter två hållplatser börjar bussen bli full och någon petar på hennes arm, hon suckar lite besviket och rätar upp sig och tar ner väskan och lämnar plats bredvid sig. 40 minuter senare hoppar hon av framför kontoret. Åsas orangea klänning var det sista hon såg innan ledigheten, och nu det första hon ser igen när hon kliver innanför dörrarna. Känns som att tiden stått stilla. Innan hon ställt ifrån sig väskan i garderoben och ens hunnit sätta sig vid skrivbordet är öronen är trötta av kollegans babbel.
Var det så här det var meningen med livet. Skulle det se ut så här?