När det gällde böcker läste min far i stort sett bara deckare och thrillers. Bokhyllan rymde titlar av Alistair Maclean, Frederick Forsyth, John le Carré, Georges Simenon. Av svenska deckarförfattare läste han Stig Trenter och Bo Baldersson. Den sistnämndes deckare verkade han mest läsa för att få lufta sin ilska mot en riktigt dålig författare. Också en anledning att läsa. Och jag har förstått att hur dåliga våra deckarförfattare än är i dag — riktigt så usla som Bo Baldersson är de inte.
Intresset för denna genre har inte gått i arv — deckare tråkar oftast ut mig. Jag läser allt utom deckare. Conan Doyle kan jag läsa, mest för språkets skull.
Förutom deckare och thrillers läste han bara Hälsingerunor – en årsbok med kulturhistoria om Hälsingland.
: )
Forumsverktyg
Sida 1 av 1
-
-
15 juni 2012, 17:30
av gelland
#97313
Om jag ska svara genom att berätta om min egen faders läsvanor, låter det så här: Han läser i stort sett också bara deckare, och är mycket emot dessa nya svenska svårsmälta sakerna i genren. Hans största favoriter är av det äldre slaget: Agatha Christies och Stieg Trenters böcker, de ligger utspridda på varenda ledig yta i huset och omslagen skrämde mig alltid som barn. Men trots detta har jag själv också alltid varit fäst vid dessa lite äldre mästerverk. Jag har på senare år fallit tillbaka på deckargenren, och inser att huset även i fortsättningen kommer att drälla av tummade detektivromaner från 30-40-talet.
Logga in för att skriva!
Vilka är inloggade
Användare som besöker detta rum: Inga registrerade användare och 1 gäst
